IFK Åmål borta är en på förhand svår match men jag hade inte, ens i min vildaste fantasi, trott att vi skulle bli så förnedrade som vi blev. Förutsättningarna var givna, vinst och vi skulle på allvar blanda oss i toppstriden, förlust och gapet till Åmål skulle bli hela nio poäng med endast fem matcher kvar att spela. Tyvärr blev det inte som vi tänkt oss, efter endast tjugo minuter ledde Åmål med 5-0 och dom var både etta, tvåa och trea på bollarna. Så fort Åmål anföll kändes det hyperfarligt och vi kollapsade kollektivt. Under säsongen hittills har jag många gånger uttryckt min belåtenhet med vårt försvarsspel men denna dag fungerade det inte alls. Vi låg för långt ifrån våra motståndare, förlorade alla närkamper och hängde inte med i svängarna. Det såg ut att skilja minst två divisioner mellan lagen de första tjugo minuterna och våra spelare såg ut att sitta kvar på bussen. När vi spelade mot Åmål på Kungshamnsvallen vann vi med 3-1 och då var det vi som satte gasen i botten och ledde då med 2-0 efter sex minuter. Nu var det tvärtom, med den skillnaden att vi alltså släppte in hela fem mål på tjugo minuter. Kombinationen av en bra och taggad motståndare tillsammans med vår underprestation gjorde att vi inte fick stopp på blödningen förrän femte målet trillade in. Efter det fick vi lite bättre ordning på spelet och lyckades skydda vårt mål från påhälsning fler gånger under första halvleken. Framåt skapade vi en del halvchanser men tog allt som oftast fel beslut, sköt inte vid läge, valde det svåraste alternativet och gjorde saker och ting för långsamt.
I paus försökte vi tala oss samman, målsättningen blev att inte förlora den andra halvleken. Andra halvlek är också bättre (det är i och för sig svårt att spela sämre)och vi har lite bättre koll på våra motståndare, det ska dock sägas att Åmål även i denna halvlek skapade en hel del. Vi hade förtvivlat svårt att skapa något nämnvärt och får nog vara glada att Åmål ”bara” gör ett mål i denna halvlek. Det är väldigt svårt att försöka förklara hur det kan bli så här. Vi kom till matchen med en väldigt bra trend, fyra raka utan förlust och bara ett enda insläppt mål i dessa fyra matcher. Förra helgen mot Grebbestads IF gjorde vi en väldigt bra match och så blir det så här. Mycket, för att inte säga allt, är mentalt. Vi var inte med från start, trots att vi visste hur viktigt det var att hålla tätt första tjugo. När då Åmål får utdelning på sina chanser faller vi igenom fullständigt. Hur vi på våren kan besegra Åmål med 3-1 och själva spela väldigt bra fotboll och sedan förlora mot samma lag med 6-0 är en gåta och skall naturligtvis inte få hända. Årets bottennapp utan diskussion och jag hoppas vi kan repa nytt mod till helgens hemmamatch mot Ödsmål. Nu kan vi sluta titta uppåt i tabellen och istället ha som målsättning att behålla vår position i tabellen, fortsätta försöka utveckla vårt sätt att spela och bygga inför nästa säsong.
Jimmie bäst hos oss där det också skall påpekas att inget mål kan lastas på Matte eller Björn (fick utgå p.g.a. skada efter 2-0 målet). Gerra visade också bra kämpatakter och sprang kopiöst under hela matchen.