Innan matchen mot IFK Åmål var vi obesegrade i tre
matcher, denna svit är nu uppe i fyra då vi lyckades
vinna matchen med 3-1 efter ledning med 2-0 i paus.
Vi gick på knockout i denna match och ledde efter
sex minuter med 2-0 efter mål av Jimmie och Fredrik
Luvenberg. Redan i matchens första minut gjorde
Jimmie vårt första mål och snyggt var det dessutom.
Vi lyckades etablera bra spel och komma runt på vår
högerkant, efter flipperspel nickar Izzu bollen till
Jimmie strax utanför 16-metaren. Jimmie tog
behärskat emot bollen på bröstet och pangade in 1-0
i målvaktens vänstra kryss. Bara fem minuter senare
kunde Fredrik Luvenberg utöka vår ledning. Återigen
kom vi runt på vår högerkant och Fredrik trycker in
2-0 efter inspel av Jimmie. Så långt var det bara
ett lag på banan – vi. Efter 2-0 bör vi även göra
3-0. Efter en snabb spelvändning där Tobbe Luvenberg
springer ifrån sin motståndare på högerkanten spelar
han in bollen i mitten där Izzu har öppet mål men
tyvärr får han ingen ordning på avslutet och bollen
träffar inte ens mål. Där borde det varit
ytterligare mål för oss. Senare i första halvlek är
vi ytterst nära att göra mål igen. Wickins tar sig
in i straffområdet och släpper ut bollen till höger
där Tobbe kommer helt fri, tyvärr lyckad målvakten i
Åmål rädda Tobbes skott och vår tvåmålsledning står
sig fram till paus. Åmål skapade inte mycket, två
frisparkar varav den ena strax utanför 16-metaren
var det farligaste som våra motståndare kom i första
halvlek. Den första räddar Björn säkert och den
andra tar i muren. Stabilt spel och som vanligt
(hittills under seriespelet) är vi väldigt bra i
första halvleken men även denna match är vi lite för
ineffektiva trots att vi alltså ändå gör två mål i
första halvlek.
I paus pratar vi om att behålla lugnet, inte
vara rädda för att släppa in mål och fortsätta
vara det spelförande laget. Detta går ok även om
vi faller tillbaka lite i andra halvlek och det
beror främst på att vi är lite för sugna på att
slå en avgörande passning för tidigt istället
för att hålla i bollen och låta våra motståndare
jaga. Åmål lyfter upp en del folk och fortsätter
slå långa bollar, något vi försvarar oss väl
emot. I det stora hela släpper vi inte till
mycket chanser i själva spelet utan
försvarsspelet är stabilt. Åmål får dock en
gyllene chans att komma in i matchen då dom får
en straff i mitten av andra
halvlek.
En straff som jag tycker såg billig ut men
det kanske beror på att jag är partisk. Straffen
slås av förra årets skyttekung i div. 4. David
Johannesson men Björn nyper denna och vi lyckas
freda vårt mål även på returen – en mycket
viktig räddning. Björn visar återigen varför han
är seriens bästa målvakt! Efter straffmissen har
vi en hel del bra kontringslägen som vi inte
lyckas förvalta tillräckligt bra och bakåt
spelar vi fortsatt stabilt. Det är också vi som
gör nästa mål, i matchminut 85 blir Bickel
frispelad av Johnny men får inte med sig bollen
ordentligt och kommer istället för nära
målvakten som kan rädda, bollen rullar
emellertid ut till Gerrbo som kyligt lyfter in
3-0 över Åmåls målvakt. Nu kändes matchen helt
avgjord och förmodligen kände spelarna detsamma
för nu slappnar vi av totalt och låter Åmål
reducera, bara minuten efter vårt 3-0 mål.
Minuten efter det är det nära igen, återigen
står vi och sover lite och en åmålspelare
springer sig fri, rundar en utrusande Björn och
träffar sedan utsidan av stolpen. Där hade vi
tur och det hade känts riktigt onödigt att
släppa in Åmål i matchen p.g.a. nonchalans från
vår sida. Efter denna chans händer inte så
mycket mer och matchen slutar alltså 3-1 till
oss. Segern var odiskutabel och fullkomligt
rättvis. Vi visar återigen att vi är på rätt
spår, vi spelar säkert försvarsspel över hela
planen, ställer om snabbt, fyller på i boxen och
visar stundtals fint passningsspel och bra och
kreativa kombinationer offensivt. Särskilt nöjd
med segern är jag då vi faktiskt hade både
Slätteskär och Hartvig avstängda. Detta visar
att vi även har bredd i truppen. Det som är
negativt, om man nu skall fokusera på det efter
en bra match är att vi slappnar av efter vårt
3-0 mål och släpper ett onödigt baklängesmål. Vi
har även en tendens att vilja slå den avgörande
passningen för fort. Positivt från matchen var
också att Gerra och Jimmie gjorde sina första
seriemål för säsongen, förhoppningsvis kommer
det komma fler från dessa herrar. Kul också att
Wickins kunde spela, trots sin onda höft. Han
gjorde det mycket bra så länge han orkade. Bäst
i ett lag där alla återigen stod för en
storstilad arbetsinsats var Björn, Bickel och
Jimmie.